Sitter och tittar på Michael Jackssons begravning. SNACKA OM ATT STRÖ LILJOR I HANS HÅR!
Nu menar jag inte alla som hållt tal om honom. Men dessa pastorer, (en pastor, flera ??, hur säger man?), fyfan vilken rappakalja. De helgonförklarar han, de prisar han för att ha hjälpt alla andra aftoamerikaner att våga vara kändisar osv. Han prisar han för att Michael hjälpte svältande barn långt före live Aid. Men......var fanns dessa vackra ord när han levde? Var var pastorn då?? Under rättegångarna ?? Hur mycket stöttning fick han då?
Som kommentatorerna sa: "Hade Michael fått höra tio % av alla dessa vackra ord för några dagar sedan hade han kanske levat idag.)

Jag har aldrig varit ett fan av Michael, har tyckt han varit lustig och tycker fortfarande, men hade sett framemot come backen. Dock har jag tyckt hans musik varit suverän.

Men jag tycker bara att mänskligheten är så falsk. Vi är så duktiga på att strö liljor i varandras hår när vi är döda.
Jag menar, MÅNGA i hans närhet visste om att han mådde skit, det verkar som att de börjat bry sig lite för sent?? Eller nä?