Första intrycket av Olga
När man läser hundböcker eller någon uppfödares beskrivning av Mopsen, förstår man att den är speciell. Uttrycket "mopsvänligt hem" har man väl aldrig hört om någon annan ras. Man brukar ju säga "hundvänligt" överlag.
Och faktiskt var det något speciellt över Olga. Ska jag vara ärlig ville jag väl knappt först klappa henne, det väste från luftvägarna och tungan som knappt får plats i den lilla munnen låg ihoprullad när hon flämtade.
Hon var i sin egen lilla värld, tiggde korv brevid Sudden. Flög upp i hammocken, vilket överraskade mig, att den bastanta biten kunde skutta upp så lätt.
I början tyckte jag det var hemskt med andningen, påpekade det hela tiden. "herregud" hunden behöver intuberas haha.
Men det är väl så med dessa raser. Nosen är ju faktiskt extremt platt. Men när jag vant mig vid dessa panik stimulernade snarkningar och väsningar såg jag att Olga var en glad 8 åring. Hon kunde lite kommandon ochså och hon fick pussa mig en gång, men fast jag har dåligt luktsinne var inte hennes andedräkt att nonchalera.
Hon hängde på bra när vi gick vår långa runda igår, tänkte ibland att det slutar med att vi får bära hem henne. Jag underskattade denna hund som fan. Ljudet från strupen ändrade sig då hon gick promenadtakt. Lät som att hon hade en liten visselpipa i munnen. När Sudden och Donna satte fart, ville Olga ochså hänga på men hon kunde inte, dessa korta ben och då hennes trånga nos. MEN hon visade inga tendenser till trötthet och när hon fick kopplet på sig tyade hon dra trots den långa rundan innan.
Ja jag blev faktiskt lite förälskad i Olga, en speciell personlighet som jag aldrig märkt på någon annan hund. Väldigt cool och tyst, men väldigt närvarande samtidigt. Just Olga skulle jag nog inte tveka till att ta hand om faktiskt.
Men Olgas husse o matte är nog knappast inne på den linjen och vi ska inte ha fler hundar, Sudden hade kanske blivit sur. Men om Martin hade sagt igår: vill ni ta hand om henne? HAde jag nog tvekat väldigt länge innan vi hade sagt nej.
JAg har aldrig träffat en mops innan och måste återigen säga, ingen ras jag hade köpt MEN väldigt speciell och intressant.
Och faktiskt var det något speciellt över Olga. Ska jag vara ärlig ville jag väl knappt först klappa henne, det väste från luftvägarna och tungan som knappt får plats i den lilla munnen låg ihoprullad när hon flämtade.
Hon var i sin egen lilla värld, tiggde korv brevid Sudden. Flög upp i hammocken, vilket överraskade mig, att den bastanta biten kunde skutta upp så lätt.
I början tyckte jag det var hemskt med andningen, påpekade det hela tiden. "herregud" hunden behöver intuberas haha.
Men det är väl så med dessa raser. Nosen är ju faktiskt extremt platt. Men när jag vant mig vid dessa panik stimulernade snarkningar och väsningar såg jag att Olga var en glad 8 åring. Hon kunde lite kommandon ochså och hon fick pussa mig en gång, men fast jag har dåligt luktsinne var inte hennes andedräkt att nonchalera.
Hon hängde på bra när vi gick vår långa runda igår, tänkte ibland att det slutar med att vi får bära hem henne. Jag underskattade denna hund som fan. Ljudet från strupen ändrade sig då hon gick promenadtakt. Lät som att hon hade en liten visselpipa i munnen. När Sudden och Donna satte fart, ville Olga ochså hänga på men hon kunde inte, dessa korta ben och då hennes trånga nos. MEN hon visade inga tendenser till trötthet och när hon fick kopplet på sig tyade hon dra trots den långa rundan innan.
Ja jag blev faktiskt lite förälskad i Olga, en speciell personlighet som jag aldrig märkt på någon annan hund. Väldigt cool och tyst, men väldigt närvarande samtidigt. Just Olga skulle jag nog inte tveka till att ta hand om faktiskt.
Men Olgas husse o matte är nog knappast inne på den linjen och vi ska inte ha fler hundar, Sudden hade kanske blivit sur. Men om Martin hade sagt igår: vill ni ta hand om henne? HAde jag nog tvekat väldigt länge innan vi hade sagt nej.
JAg har aldrig träffat en mops innan och måste återigen säga, ingen ras jag hade köpt MEN väldigt speciell och intressant.
Kommentarer
Trackback
