Idag har jag o tre andra kolleger varit på en uppföljning på handledarutbildning. Eftersom det var ett år sedan jag gick den , kändes det perfekt att bli uppdaterad nu. Vi hade många frågor och fick svar på samtliga. Även kursledarna som ochså är APU ansvariga fick lära sig nya grejer även dem.
Får alltid blodad tand och längtar tillbaka till skolbänken efter givande kurser.
I framtiden om inte regeringen ändrar sig IGEN eller vid ett regeringsbyte, kommer det ställas högre krav på elever. Underbart, har längtat efter det länge. Att folk kan gå ut med IG i de flesta ämnena och ändå kalla sig för undersköterska är bedrövligt! Dessutom ska det kämpas för att yrket inom äldreomsorgen ska få högre status. Det känns tyvärr som en vision men man vet aldrig.

Man har dessutom så roligt tillsammans med sina jobbarkompisar när vi får komma ut på lite utbildningar. En del skratt och diskussioner har vi fått idag. Vi hade speciellt roligt på skåndehuset då vi lunchade, yrhönor som vi är.

Men man blir trött ändå när man kommer hem tyvärr, dock mer i huvudet än kroppen. JAg är överlycklig att jag är ledig i morgon och Daniel ochså!!! Han jobbar kväll idag.

JAg råkade ut för en konstig grej på apoteket efter jobbet. JAg frågade efter vanliga jävla kompresser, de vanligaste som använd inom sjukvård varje dag, de man kan fukta och tvätta rent sår med ect...apotekaren fattade inte vad jag menade för något.....asså kompresser..hallå..hur ska man beskriva en kompress.....
Men skit samma fick något liknande jag ville ha till slut...men jag fattar inte ändå...Är det kanske jag som är konstig jag vet inte..


Tänk om min skolgång hade sett annorlunda ut och jag hade fått gå i skolan på sjyssta grunder. Då hade jag nog varit läkare idag eller åtminstone sköterska. Men efter fyra års nertryckning av självförtroende och lust till att kämpa vidare blev det inte som jag tänkt. Kan det ha tagit tio år för mig att bli starkare och våga ta för mig igen, våga lita på mig själv och mina kunskaper. Nu kan jag diskutera i en större grupp utan att få panikångest.
Åhh vad jag är sugen på att vidare utbilda mig..men samtidigt är jag förbannat lat. Och det största av allt så är jag fri från studielånet till jul...äntligen amorterar jag sista gången i december :) OCh inte vill jag ha ett nytt lån...jaja det är bara jag och ingen annan som kan styra detta. Adjö